Två skola bli ett

En kulen september lördag ett brudpar går uppför kyrkogången i S:t Martins kyrka. Organisten trampar på för fult och förhoppningsfyllda toner strömmar ut ur orgelpiporna. Alla platser i kyrkan är fyllda av festklädda människor, de flesta har nått en mogen ålder. Brudparets ålder avslöjar att det inte är en jungfru och sven som har påbörjat en resa tillsammans. Kyrkoherden står framför altaret och strålar, kollekten kommer att bli stor och församlingen kommer kunna byta kyrkans tak. Högst uppe i valvet där det är som skummast sitter tre domarna, skulle någon av besökarna kunna se dem, så skulle den se tre gråsparvar. Domarnas uppgift var att avgöra om brudparet skulle få varandra, hur länge skulle deras resa vara och skulle den vara lycklig. Det sker under en millesekund av brudparets tid men för domarna är det en tidskrävande sammanträde som vi har den unika nöjet att få följa. Den första av domarna att yttra sig enligt det eviga protokollet är herr Registratorsdomaren. Han står för torr fakta sedan är det herr Berättardomaren och slutgiltig herr Ordförandedomaren. Låt oss njuta av herr Registrerarens lätt nasala röst när han redovisar fakta om brudparet. Herr Ordförandedomaren tog till orda ” Tack ska du ha kära kollega, för en enkel och klar redovisning. Men hur kan ett sådant omaka par bestämt sig för att vandra uppför våran stig. Förklara det för oss bästa herr Berättardomare. Var nu, kära kollega lika stringent som herr Registratorsdomaren”. ”kära kollegor”, sa herr Berättardomaren med sin suggestiva röst. ”Det började för ett år sedan, en torsdagseftermiddag i augusti månad. Vädret var perfekt för svamp och fjärilsjakt. Jag skulle vilja säga att…” ” Kära kollega kortfattat var det”, röt herr Ordförandedomaren och snöt sig. Det gällde att snabbt sätta gränser. ” Jaha, Albertsson närmade sig sin KarlJohn glänta från väster, på ett strålande humor. Svamp gläntan överträffade sig själv, så mycket KarlJohan hade han aldrig skådat tidigare. Det var en kick för vår kära svampplockare ”, sa herr Berättardomaren och smörjde halsen med medtagen plunta. Han studerade brudparet som stod som frusna på kyrkogången och skulle sågöra, tills de tre vise hade fattat sitt beslut, så tog han satts igen. ” Vår svamplockare kröp fram över gläntan och befriade försiktigt svampen från sin boningsplats samtidigt närmade sig Lyngstad gläntan från Norr förföljande en Grön Lime fjäril, ett mycket sällsynt exemplar enligt expertis”. Herr Berättardomaren sneglade oroligt på herr Ordförandedomaren. Det tycktes vara grönt ljus för att fortsätta så herr Berättardomaren slängde sig åter ut i berättelsen. ”Kära kollegor, ni ser denna Albertsson krypande med KarlJohan svampar på ögonhinnorna och Lyngstad helt fokuserad på sin fjäril, dessa två individer närmar sig sin kollisionspunkt och den tidpunkten när deras hjärtan skola brista”. Herr Registratorsdomaren började snyfta och herr Ordförandedomaren tyckte att herr Berättardomaren överträffade sig själv och höll inne en protest. ” Ack vilken kollision. Lyngstad svingade sin fjärilshåv. Fångade fjärilen, föll baklänges över den krypande Albertsson, som säckade ihop över den grannaste KarlJohan och mosade den. Ett vrålskrik som infattade åberopande av en viss herre ekade genom skogen och trastarna drog mot Falsterbo”. ”Till saken muttrade”, ordförandedomaren. ”Vist, vist”, sa herr Berättardomaren och tog en klunk ur pluntan och fortsatte. ” Lyngstad strålade av glädje över sin fångst och bedrev en krigsdans runt Albertsson. Han konstaterade att det började störtregna och att han hade två KarlJohan kvar att plocka och att en galen dam dansade runt honom. Raskt befriade han de sista KarlJohan från vår kära jord och då var regndropparna hagelkorn och stora som tennisbollar. Skörden måste skyddas och den dansande damen läxas upp, han fattade raskt damens handled och sprang mot sin husvagn. Så träffades dom och för att få upp värmen blev de ett och åt sedan en delikat KarlJohanstuvning, beundrade fjärilen och anträdde dagens resa”. Herr Ordförandedomaren tog till orda ” Det var rörande, originellt men ganska oväsentligt för vårt beslut. Jag vill ha en förklaring till varför en Svetsare kan boka våning i Turning torso och varför han inte har dött av rökningen eller när är det tänkt att han skall dö av rökningen”? Först broder herr Registratorsdomaren. Detta var svårt för herr Registratorsdomaren han hade ju ingen färdigförbered textrutan med uppgifter om rökningen men han hade blivit lite inspirerad av herr Berättardomaren och slängde sig ut i hetluften med sin nasala röst ”Albertssons rökning har länge varit ett stort problem för oss. Enligt våra prognoser skulle han ha varit död för länge sedan. Men vi har låtit oss luras av han tidigare hustru som ständigt klagade över att han luktade rök. Vi har nu konstaterat efter en mycket noggrann specialstudie att Albertsson rökte fyra cigaretter per dag under äktenskapets sista tredjedel. Visserligen är Albertsson en hängiven nikotinist. Men kära ledamöter eftersom Albertsson svetsade under åtta timmar per dag och då inte kunde röka mer en tre cigaretter, det vill säga på sina raster så snusade han en dosa Stockholms ettan per dag istället.” Nu var herr i högform och slängde sig ut i mindre underbyggda berättelse. ”Albertsson hade en längre tid experimenterat med att göra ett hål med gummifattning i svetshjälmen så att han skulle kunna svetts och röka samtidigt. Men den djärva innovation stötte på två problem. 1.Cigaretten kom all för ofta för nära ljusbågen och brann upp. 2.Albertsson var tvungen att avbryta svetsningen för att sätta in en ny cigarett. Detta första innovationsförsöket ledde så småningom till svetselektroden ” Eslöv 45” som i sin tur ledde till Turning torso”. ”Protest ” skrek herr Berättardomaren,”han är inne på mitt revir”. herr Ordförandedomaren funderade om han inte höll på att tappa greppet om detta möte och vad hade hänt med herr Registratorsdomaren. ”Berätta nu om denna svetselektrod och Turning torso kära herr Berättardomare”; sa herr Ordförandedomaren. Herr Berättardomaren satt och småhoppade på listen 30 m över altaret. Han var redo. ”Problemet med bågsvetsning på denna tid var att du behövde en massa olika elektroder för att göra olika jobb. Vår käre svetsare bestämde att ta fram en elektrod som i första hand minskad ner mängden elektroder med 63%. Detta lyckades han med på två år och med hjälp av Eslövs Jordkassa, så rann pengarna in för nya djärva projekt. Nästa steg blev en elektrod för undervattens svetsning och en för svetsning i rymden. Hela den globala svetsindustrin kastade sina blickar mot Eslöv”. För engångsskull var herr Berättardomaren tvungen att konsultera sitt anteckningsblock, sedan tog han sats igen. ”Albertsson hade nu skilt sig från sin fru som inte ville vara med om det sista stadiumet i bröstcancer och hon hade emigrerade till Österrike. Barnen hade följt sin mor i fotspåren men skulle återvända när fadern vissa sig leva i välmående och med en alltmer tjockare plånbok”. Dags för nya bläddringar i anteckningsboken och en liten hut.” Den gängse ekonomiska teorierna på denna tid var. Du behöver ej tjäna pengar till företaget nu, utan du skall göra det i framtiden. Köp upp andra företag för att bli störst, du behöver ändå ej tjäna pengar, men betala bara med aktier. Albertsson bjud ut sina revolutionerade elektroder på världsmarknaden och eftersom han var svetsare och inte ekonom så ville han ha betalt i pengar. Han förklarades som efter sin tid och hans elektroder måste vara därefter. Som alla visste att dom inte var. En kompis på besök i Irak faxade ett anbud i dollar på elektroderna och på någon konstigt sätt fick TT kunskap om detta och sedan vart mailservrarna på Internet överhopade och nästa dag så sålde vår vän elektroderna till ett företag i Arizona och Eslövs Jordkassa vart stinna med dollar och Torning torso hade en ny medlem”. Vår kära herr Berättardomare var nu alldeles utslagen och begärde uppskov i för- handlingarna i tre millisekunder. Vilket beviljades och brudparet tog två steg framåt innan herr Ordförandedomaren ville ha lite mer kött på Lyngstads skelett. På klädningen av Frida Lyngstads skelett sker via herr Berättardomarens strupe som nu är utvilad samt välsmord ”Kollegor, vi vet redan en hel del om Frida Lyngstads möte med Albertsson, och vi känner till hennes vurm för fjärilar och dess konsekvenser, att gå in på Himalaya resan vore att ägna sig åt detaljer. Vilket herr Ordförandedomaren inte skulle uppskatta. Herr Ordförandedomaren tänkte nu har jag satt honom på plats och sa ”Alldeles riktigt kära kollega fortsätt nu med eder berättelse” Nöjd med sin smörjning av herr Ordförandedomaren fortsatte herr Berättardomaren sin berättelse” Kanske enligt mitt tycke det intressantaste med Frida Lyngstad är hennes hemliga dröm om siffror. Hon drömmer om att uppfinna två nya siffror. Vilken normal funtad person skulle inte hålla detta hemligt ! Dessa två nya siffror skulle ha sådana egenskaper att det kunde ersätta datorernas nollor och ettor. Missförstå mig inte, det gäller inte att ersätta nollorna och ettorna på tangentbordet utan i systemfilerna. Gamla tiders programmerare skulle förstå innebörden direkt av vad jag säger. Två nya tal som enbart har tillkommit för dataprogrammering och med sådana egenskaper att nollor och ettor kunde jämnföras med T-Forden och de nya siffrorna med Volvo V70 skulle få hela Microsoft att rasa ihop som ett antikt Grekiskt tempel och ge patentinnehavaren en global monopolställning”. Herr Berättardomaren tog en medveten konstpaus för att låta sin sista version sjunka ned i sina kollegors medvetande och ett brett varmt leende spreds över herr Ordförandedomare som viskade” Vilken kvinna, det var inte illa. Må hon lyckas med sin dröm ”. En utomstående undrar säkert om Frida Lyngstad fick en så kallad snilleblixt vid denna tidpunkt men eftersom vi ej befinner oss på det jordiska planet nu , kan vi ej bedöma om så skedde. Det är liksom en annan historia . Herr Ordförandedomaren frågade” Dessa fyra barn hos Frida Lyngstad. Hur har dom kommit till och jag hoppas att hon har mera ansvar för sina barn än Albertsson ”. Herr Berättardomaren skred åter till verket” I alla bägare finns det smolk. Sorgligt nog utgör barnen smolket i Frida Lyngstad kristallbägare. Den 26/1/1974 gjorde Frida Lyngstad sitt första miljonklipp på Stockholms börsen detta firades med en blöt kväll på Opera källaren och sängbrottning på Grand Hotell, efter sedvanlig tid föddes en dotter på en privat klinik i Schweiz. Enligt klinikens personal kunde Frida Lyngstads dotter och medföderskan Miss Jones-Qlay dotter vara syskon. Därför adopterade Frida Lyngstad Miss Jones-Qlay dotter och återvände till Stockholm med två döttrar. Anställde en barnsköterska med ett 25 årigt optionsavtal för barnuppfostransamt och fortsatte att göra miljonklipp på börsen”. Herr Ordförandedomaren skakade bekymmersamt på huvudet och tänkte att tiderna har blivit annorlunda och till det sämre. ”Nu får ni snabba på herr Berättardomare inte så stora svängar.” Herr Berättardomaren bestämde sig för att börja med en sväng och sen korta ner. ”Kära, kollegor. Det är en egenskap hos Frida Lyngstad som har försvunnit och som måste fram för att förstå hennes förhållande till barnen. Frida Lyngstad har siffertycke, siffror betyder mer än 1,2,3, 4 för henne. Frida Lyngstad får dem att leva precis som en författare smakar på orden , vänder och vrider på dem. Det är därför Frida Lyngstad anses vara och är ett orakel på börsen och därför är moderskapet inte normalprogrammerat i hennes hjärna. Men det skall understrykas att hon använder sina aldrig sinande miljoner till att behålla sin ursprungliga barnsköterska. När denna ville gifta sig så anställde hon barnsköterskans man som chaufför. Visserligen fick Frida Lyngstad betala hans körkort. När hon 1974 flyttade till Köpenhamsbörsen så passade hon på att adoptera två pojkar från Iran och barnsköterskan med man följde självklart med i flytten”. Herr Berättardomaren ansåg nu att det var taktiskt klokt att korta dra in svängarna. Innan herr Ordförandedomaren fick ett utbrott och slog ordförande klubban i taklisten. ” Vi måste ha i åminnelse att Frida Lyngstad har en solid borglig uppfostran och att ansiktet utåt var ytterst viktigt. Förvisso hade hon ingen man men två döttrar, lika som bär, samt två adoptivbarn och hon tog ansvar för barnen i världen . I vardagslivet genom att uppfostra och ha ansvar för de fyra barnen och vid galor genom att instifta de varse fonder för ensamstående mödrar och barn. Hon var lycklig och”. Här bröt herr Ordförandedomaren in. ”Det är dags att gå till beslut” Självklart blev det inga protester. Herr Berättardomaren var mycket nöjd med sin presentation, han hade fått bre ut sig ordentligt idag. ” En sak kan ja säga direkt. Skall dessa två få gå fram till prästen så måste vi beslut att de ej får avla några barn ihop. Detta är mitt huvudkrav. Några invändningar!” Herr Registratorsdomaren och Herr Berättardomaren nickade bifall. De hade aldrig gjort något annorlunda. Pang och herr Ordförandedomaren klubbade att Frida Lyngstad och Oskar Albertsson skulle få gifta sig med släktnamnet Harldsson men ej avla några barn ihop, i eller utanför äktenskapet. Herr Ordförandedomaren forsatte i dagordningen. ” Vi är inte klara än mina kollegor. Vi måste bestämma om de skall skiljas i fram tiden eller om äktenskapet skall vara till nöden dem skiljas. Några förslag”. Totalt tystnad som väntat. ”kan vi gå på mitt förslag att paret Harldsson ej skall skiljas och att deras äktenskap skall präglas av motgångar och framgångar med få katastrofer. Någon där i mot”. Ordförande klubban slog direkt i listen och brudparet fortsatte sin marsch fram mot prästen. Helt ovetande om det eviga protokollets beslut Prästen kände en glädje inför sin ämbetsmannaförpliktelse , det var nog så att han hade lite av Herrens ande inom sig. Organisten tycktes sig känna att de gamla gistna orgelpiporna hade fått ett nytt liv i sig och själv kände han ungdomens kraft flöda genom fingertopparna. Det inbjudna gästernas stämmor tycktes ovanligt klara och säkra. Som om de alla tillhörde samma kör. Brudparet strålade, de hade tagit sitt tredje gemensamma beslut där på kyrkogången att de skulle gifta sig som Frida och Oskar Harldsson. Familjen Harldssons bröllopsresa gick till foten av Himalaya. Där Frida Harldsson jagade fjärilar. Oskar Harldsson plockade kantar och barnen Harldsson studerade dag och nattlivet. Barnsköterskan satt vid poolen och räknade optioner, hennes make övade terrängkörning och gråsparvarna kvittrade. – SLUT –