Han var gammal. Han bar sin ålder med swung. Han hade inte gjort något för att dölja tidens gång. Han var på väg på sin sista resa till guldriket. Trodde han i alla fall. Han hade åkt framlänges i expresståget från Lund. Det var viktigt att åka framlänges. Dels för att det var naturligt för honom, man backar inte in i framtiden. Och dels för att han kunde inte läsa om han åkte baklänges, då blev han snurrig i magen.
