Hästlivet

Under femton år, så arbetade jag som hästskötare/stallchef på några ridskolor. Det började i Gällivare. Jag red lektioner och min älsklingshäst hette Vera och var svensk kallblod. Hon hoppade villigt och hade inga större problem med att gå framåt. Svetsfirman jag jobbade på gick åt helvete och kommunen byggde ridhus och nya stallar åt klubben. Jag blev vaktmästare och sen gled jag över till att bli hästskötare. Dottern Lena och jag hade köpt Felix, valack 10 år efter Exellens, Immer. Livet var jätteroligt så jag for på en hästskötarkurs på Flyinge. Väl där upptäckte jag att dom hade en tvåårig stallchefsutbildning. Hustrun tyckte att det var dags att lämna Gällivare så vi hyrde en avstyckad gård i Igelösa och jag började två roliga år på Flyinge. Det stora resultatet blev att jag upptäckte Snogeholm och fälttävlan. Jan Jönsson var på gång med en terrängbana på det vackra Snogeholm och lyckades skola om mig till terrängbanbyggare. Snogeholms fälttävlan blev ett begrepp och många ryttare och hästar byggde här upp sitt mod och skicklighet och var ofta ett viktigt avstamp för fälttävlanseliten. Flyinge AB drog sig ur Snogeholm och tävlingarna lades ned. Detta gav mig möjlighet att studera olika möjligheter av att anordna internationell fälttävlan i Malmö. Ribersborgs området blev det område jag fastnade för och ihop med Malmö ridklubb så uppvaktade och redovisade vi för gatukontoret i Malmö våra planer. Emmanuel Morfiadakis ordförande i gatunämnden och stadsträdgårdsmästaren Gunnar Svensson gav oss sitt stöd och folk började flocka sig runt oss. Två år senare så var inte jag eller Malmö ridklubb engagerade i organisationen.